Lena Edlund har tidigare skrivit fackböcker och vetenskapliga texter.

Intresset för det skrivna ordet har genom åren växt och tankar om att också skriva skönlitterärt har funnits länge. Dagboksskrivande har följt henne under långa perioder.

Någon sa att för att bli författare måste man skriva varje dag, berättar hon.

”I så fall har jag tränat hela livet”, säger hon med ett skratt. Insikten gav henne mod att ta itu med att skriva skönlitterärt.

”Jag skriver för att förstå. När jag sätter ord på saker inser jag vad de betyder. Då blir händelserna eller erfarenheterna jag gjort verkliga. Orden hjälper till att sortera och sätta färg på tillvaron. Verkligheten blir satt på pränt, det är det viktigaste med att skriva.”

Så har hon alltid gjort. Skrivit för att förstå vad hon varit med om och sett andra människor uppleva. I det arbete hon haft har hon mött många olika slags människor. Deras berättelser och erfarenheter är viktiga ingredienser i Han skulle ha vetat bättre.

Under arbetet med romanen Han skulle ha vetat bättre har ytterligare en dimension lagts till hennes skrivande.

”När jag skriver skönlitterärt får jag försöka sätta mig in i människor som jag aldrig mött men som jag genom skrivandet kommer nära. När det gäller Andreas i Han skulle ha vetat bättre blir jag glad varje gång jag åker förbi Svartbäcken i Uppsala. Jag vet var han bor!”

Fast egentligen bor han inte där. ”Om vi ska vara riktigt petiga finns han inte”, fortsätter Lena. Genom att skriva hans berättelse har hon fått lära sig hur han har det och känner det. ”Det låter inte klokt, men det har varit en förmån att vara med om, något som jag hoppas att läsaren också ska få uppleva. ”

Det är en annan drivkraft i hennes skrivande, att en läsare ska få upptäcka sådant som hon upptäckt.

”Inte på exakt samma sätt utan utifrån sin horisont se det jag har sett och förstå det på andra sätt än vad jag har gjort.”

På frågan vad hon själv skulle säga att boken handlar om svarar hon att det är en bok om sorg. Sorg över den man blivit men också arbetet med att återuppfinna sig själv.

Lena erkänner att sånt är svårt. Hon menar att det vet varje människa som har hamnat i den situationen. Det är där hon hoppas att läsaren och hon ska mötas, i det existentiella brottandet med livet. Eller som hon kallar det ”detta att vara människa”.

Lena Edlund vill gärna skriva mer. Det finns påbörjade saker i hennes dator som väntar på att bli klara.

Lena avslutar med att berätta om sina närmaste planer.

”Jag är utbildad religionsfilosof och undervisade under ett antal år på universitetet. Nu håller jag på att lära mig ett helt annat yrke där jag behöver kunna kemi och marklära och miljöfarliga ämnen. Det är väldigt spännande och jag hoppas att det arbetet också ska ge näring åt mitt skrivande.”